Inlägg taggade Debatt
Alltid uppkopplad – Aldrig avkopplad: The Rapport
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, Ung i arbetslivet, Unionen, 13 december, 2011
Nu har det kommit en rapport som bekräftar det vi pratar om hela tiden: blir vi mer stressade av att vara uppkopplade hela tiden? Svar: ja. På bloggen Unionen Opinion skriver Åsa Johansson idag att det faktiskt lutar åt just det enkla svaret. ”Slimmade organisationer där tjänstemännen utsätts för höga krav och ständiga förändringar är en återkommande bild av dagens arbetsliv” skriver Åsa.
Rapporten ”Alltid uppkopplad- Aldrig avkopplad” visar att många jobbar när de är lediga och att många skulle vilja slippa jobba när de är lediga. Framförallt är det kravet på att man ska vara tillgänglig som är stressande, och det har ökat i och med att företag har ett alltmer kundorienterat fokus. Rapporten visar dessutom att trenden fortsätter från tidigare undersökningar. Det gränslösa arbetslivet är här för att stanna.
Läs även vårt tidigare blogginlägg med nästan samma namn: Alltid uppkopplad, aldrig avkopplad
Alla gillar kompetensutveckling- men vems är ansvaret?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Framtid, Unionen, 7 juli, 2011
En ständigt återkommande fråga i arbetslivet, som Unionen glädjande nog valde att sätta särskilt fokus på under hela Almedalsveckan är den om kompetensutveckling. Sällan har det väl varit så lätt att få alla att hålla med om att någonting är viktigt som när man pratar kompetensutveckling, alla från arbetsgivare till fackförbund till anställda brukar vara snabba på att peka på vikten av detta. Men vad innebär kompetensutveckling egentligen, och vem ska betala för kalaset?
Ofta skiljer man på den mer kortsiktiga kompetensutveckling som man behöver för att fortsatt klara av sitt jobb å ena sidan, och mer långsiktig kompetensutveckling som gör att man är fortsatt attraktiv på arbetsmarknaden under hela yrkeslivet, men dom kanske inte ger direkt nytta till ens befintlig arbetsgivare, å andra sidan.
Den första är arbetsgivarens ansvar, och förhandlas ofta i dialog mellan facket och arbetsgivaren. Den andra däremot är lite svårare att peka ut ansvaret för, är det individen eller samhället som ska ordna det, och vad blir nuvarande arbetsgivares roll? En undersökning som Unionenen gjort visar att var tredje tjänsteman känner sig osäker på sin kompetens, och om den räcker för att vara attraktiv på arbetsmarknaden.
Unionen lade under veckan fram ett förslag som syftar till att bidra till debatten i den delen av kompetensutvecklingen och innebär konkret att en modell för kompetensutveckling med finansiering från stat, arbetsgivare och arbetstagare ska etableras. Det ska skattemässigt vara fördelaktigt för företag att reservera medel till framtida kompetensutveckling, dessa ska efter samråd mellan arbetsgivare och fack, användas i tider med lägre produktionsaktivitet. Det betyder också att alla ska ha möjlighet till individuellt anpassad kompetensutveckling. Mer om Unionens förslag, och den undersökning den baserar sig på kan du läsa här: Unionen om kompetensutveckling
Dt ska bli spännande att se om det går att komma vidare i denna fråga, som alltid är lika viktig, och lika svårlöst, av debatten och historien att bedöma.
Vad är den optimala arbetsmarknadspolitiken?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Framtid, ST, Yrke, 7 juli, 2011
På onsdagen i Almedalen var det dags för Fackförbundet STs avdelning inom arbetsförmedlingen att bjuda in till debatt om ämnet arbetsmarknadspolitik – närmare bestämt finns det någon optimal sådan? Och hur ska man hantera växlande konjunkturer från myndighetens sida?
På plats för att debattera fanns bland annat Ylva Johansson (s) samt Annika Qarlsson (c), samt representanter från Arbetsförmedlingen och Almega. Inte förvånande fanns olika syn från de båda politiska företrädarna hur en optimal arbetsmarknad ser ut, och det verkade finnas lite vilja att hitta en gemensam långsiktig linje kring arbetsmarknadspolitiken. ST i sin tur efterlyste en större långsiktighet i resurserna till arbetsförmedlingens arbete, för att säkerställs en stabilitet i arbetet utöver konjunkturens växlingar, och för att åtgärder snabbare ska kunna sättas in när sämre konjunkturer dyker upp. Som exempel lyfte man fram delar av näringslivets agerande under senaste ekonomiska krisen, där man valde att behålla personal och satsa på utbildningsinsatser för att snabbare kunna komma på fötter när krisen väl var över.
Från arbetsförmedlingens sida lyftes också fram att tjänstemännen i större utsträckning borde kunna påverka vilka insatser som man använder sig av i sitt arbete, då man är bäst lämpad att avgöra det, allt enligt principen att politiker ju inte sitter och beslutar om vilka typer av behandlingar och operationer som läkarna sjukhusen ska genomföra.
En av de frågor som lyftes fram från flera av deltagarna som en viktig pusselbit är att få in fler unga i utbildning, och det gör man främst genom att förbättra informationen till unga om vad de olika utbildningarna kan leda till för jobb i framtiden. Det är nog mycket sant att bättre information behövs, men vi måste också fråga oss på de högre utbildningsnivåerna i hur hög grad vi egentligen kan förutsäga vad man kommer att jobba med i framtiden, med tanke på hur snabbt arbetsmarknaden förändras, och helt nya typer av jobb skapas. Därför behövs en kombination av väl avvägda yrkesutbildningar som tas fram i nära samarbete med näringslivet, men också mycket fristående akademiska utbildningar som skapar en annan typ av lärande som är mindre beroende av exixsternade behov på arbetsmarknaden, och som i sig bidrar till utvecklingen av nya jobb på arbetsmarknaden.
Meddelarfrihet eller munkavle?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, ST, 9 maj, 2011
I dagarna har det debatterats hett kring vad man får säga och inte säga som anställd. På arbetsförmedlingen skickade ledningen inför Uppdrag gransknings granskning av fas 3-jobben ut ett massmail om vad man som anställd skulle svara journalisterna om de hörde av sig, och att man skulle höra av sig om man varit i kontakt med media. Men vad har ledningen egentligen för rätt att påverka individuella anställda - är detta inte en fråga om meddelarfrihet? Eller ville man bara hjälpa till, ifall de anställda kände sig osäkra?
Vad har man egentligen för rättigheter och skyldigheter som anställd i den situationen? Fackförbundet ST har i alla fall reagerat på mailet, och ska se över det hela, så debatten lär fortsätta, och vi följer den med stort intresse…
Läs mer i ST-press!
Vi vill ha fler rättigheter, inte färre!
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Facket Föryngras, Fackliga frågor, Karriär, SKTF, Student, Ung i arbetslivet, Unionen, 3 mars, 2011
Benny Lindholm från Liberala studenter gick idag ut i en debattartikel och kritiserade Unionen. Det är fackets fel att ungdomar utnyttjas av företag, menar han.
Vi undrar förstås, hurdå? Hur kan kravet på rimliga arbetstider och raster på jobbet, rätt till tjänstepension och semesterersättning, samt krav på en schysst grundlön som inte bara byggs upp av provision göra att ungdomar utnyttjas av företag?
Benny tycker att arbetsmarknaden som den ser ut idag är arbetsgivarens arbetsmarknad, att ungdomar tvingas ta vilka jobb som helst och att facket gör det värre med våra regler och krav på företag. Fast vi tror att fler rättigheter för unga anställda, och inte färre, alltid är bättre. Det är inte en lösning med lägre ungdomslöner eller längre provanställningar, och det är inte en lösning att göra så att unga får hoppa från jobb till jobb med dåliga villkor. I en undersökning som SKTF har gjort visar det sig att unga vuxna inte alls vill ha osäkra arbetsförhållanden. De vill ha fast jobb med bra villkor. Vi och Trias förbund företräder våra medlemmar och jobbar såklart för att uppnå dessa önskemål.
Vi tycker inte att det är okej att unga vuxna ska behöva ta jobb med kassa villkor bara för att det inte finns nåt annat. Det är inte okej att arbetsgivare utnyttjar den desperation som arbetslösa känner. Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och inte behandla unga som en andra klassens anställda.
Som medlem i Tria erbjuder vi förhandlingshjälp även om du har ett extrajobb. Det är jätteviktigt att du trots att du bara jobbar extra har skydd och stöd i din anställning. Vi ser att unga vuxna har svårt att komma in på arbetsmarknaden men vi tror inte att detta löser sig genom att man luckrar upp LAS och minskar fackets inflytande. Däremot finns det många nya viktiga frågor som vi i facket måste hantera. Hur kan vi stötta unga vuxna som jobbar inom bemanningsbranschen till exempel? Hur kan vi höja lönerna inom offentlig sektor så att unga vuxna även söker sig till dessa branscher? Och hur kan vi i facket bidra till att öka arbetslivsanknytningen så att fler får en fot in på arbetsmarknaden?
SKTF kräver statlig kommission för jämställda löner
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Jämställdhet, SKTF, 27 september, 2010
På söndagen kom även en debattartikel från SKTF på DN debatt. SKTF gick ut innan valet med ett allmänt upprop till nästa statsminister att inrätta en statlig kommission för jämställda löner. Eva Nordmark riktar nu den frågan till Fredrik Reinfeldt.
Skillnaden mellan kvinnor och mäns löner är hela 15 procent enligt SCB (aug 2010) och den siffran har inte ändrats på 10 år. Vi har i Sverige en extremt könssegregerad arbetsmarknad där man kan se att de branscher där kvinnor dominerar har lägre lön än de branscher där män dominerar. Detta påverkar båda könen, även män i kvinnodominerade branscher tjänar mindre än män i mansdominerade branscher.
I SKTF är tre fjärdedelar av medlemmarna kvinnor, och merparten arbetar inom kvinnodominerade sektorer såsom socialtjänsten, vården eller kommunen. Detta är en viktig fråga, både för SKTFs medlemmar, för Trias medlemmar men också för den framtida kvaliteten på välfärden. Vad händer med välfärden om unga nyutexaminerade inte väljer att söka sig till de jobben för att lönerna är för låga? Dessa verksamheter står inför enorma generationsskiften och snart kommer det att finnas massa nya arbetstillfällen för unga nyutexaminerade, exempelvis socionomer, ekonomer, beteendevetare, ingenjörer etc.
Att löner skiljer sig mellan olika sektorer på arbetsmarknaden beror på vad man kallar strukturell diskriminering, det vill säga den är inte ett resultat av att en person får lägre lön på grund av sitt kön, utan beror på samhällets normer som värderar vissa yrken lägre än andra.
För att unga ska vilja söka sig till kommunen som arbetsplats behövs jämställda löner! Eva Nordmark kräver nu att Fredrik Reinfeldt till sätter en kommission som ska se över de strukturella löneskillnaderna.
Läs mer om SKTFs jämställdhetsarbete här
