Arkiv för kategorin Unionen
Tria älskar schysta villkor!
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Internationellt arbete, ST, Student, Unionen, Vision, 9 februari, 2012
Snart är det alla hjärtans dag och vi vill visa våra nära och kära hur mycket vi bryr oss om dem! Och vad är det finaste man kan önska någon? Jo att alla mår bra och har det fint oavsett var de befinner sig. Därför vill vi önska alla ett bra arbetsliv med schysta villkor!
Just nu får alla nya medlemmar en lyxig fairtrademärkt chokladkaka!
Som medlem i Tria är du med och tar ett globalt ansvar. Våra förbund ST, Unionen och Vision arbetar tillsammans med internationella organisationer i projekt och med påverkan för att möjliggöra för alla arbetstagare i världen att organisera sig och kunna påverka sina arbetsvillkor.
De flesta arbetsplatser i Sverige har kollektivavtal. Eftersom det är många som är med i facket kan vi förhandla och påverka arbetsgivaren att göra arbetslivet bättre. Men i en del andra länder förföljs, fängslas och mördas människor på grund av sitt fackliga engagemang. Genom nätverk, organisationer och direkt samarbete med fackförbund i andra länder medverkar Trias förbund i arbetet för fackliga och mänskliga rättigheter i hela världen.
Vill du bli rekryterad på magkänsla?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Diskriminering, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, Student, TCO, Unionen, 12 januari, 2012
Vi bloggade för ett tag sedan om foto i cv:t och hur vissa anser att det kan leda till ökad diskriminering vid rekryteringar. Ju mer personlig en ansökan blir, desto mer ger man utrymme för arbestgivaren att gå på magkänslan istället för på den sökandes kompetens. TCO har länge drivit frågan om mer standardiserade rekryteringsprocesser som ska minska risken för diskriminering, genom att man fokuserar på att göra en tydlig kravprofil på vad det är för erfarenheter och kompetenser som arbetsplatsen verkligen behöver – och sedan följa denna kravprofil.
Nu lanseras snart en global standard för rekrytering i Sverige. Syftet är att komma undan från att arbetsgivare rekryterar på magkänsla och få en mer tydlig och transparent rekryteringsprocess. Det ska bli mer rättvist och förhindra diskriminering hoppas man. Dessutom kommer det att bli lättare att överklaga om man anser sig diskriminerad, eftersom att standarden kommer att göra det tydligt varför den som fick jobbet fick jobbet.
Att rekrytera utan att färgas av sina egna värderingar och fördomar är inte det lättaste. Arbetsgivare väljer ofta folk som är lika en själv för att det känns tryggt och det bekräftar en själv och det sätt man gör saker. Men det är ju inte alltid rätt eller bäst för organisationen. Kollega har rapporterat från en av TCOs utbildningar i Rekrytera utan att diskriminera där deltagarna fått testa sina egna fördomar med hjälp av en teatergrupp. Deltagarna som var chefer och fackligt aktiva sa att de tyckte att det var svårt att inte falla för fördomarna.
Det är spännande att se om en mer standardiserad rekryteringprocess kommer att minska diskrimineringen! Många som använder sig av verktyget tycker att det funkar bra, medan vissa tycker att magkänslan är viktigast. Vad tycker du? Diskutera gärna med oss, antingen här eller på facebook.
Alltid uppkopplad – Aldrig avkopplad: The Rapport
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, Ung i arbetslivet, Unionen, 13 december, 2011
Nu har det kommit en rapport som bekräftar det vi pratar om hela tiden: blir vi mer stressade av att vara uppkopplade hela tiden? Svar: ja. På bloggen Unionen Opinion skriver Åsa Johansson idag att det faktiskt lutar åt just det enkla svaret. ”Slimmade organisationer där tjänstemännen utsätts för höga krav och ständiga förändringar är en återkommande bild av dagens arbetsliv” skriver Åsa.
Rapporten ”Alltid uppkopplad- Aldrig avkopplad” visar att många jobbar när de är lediga och att många skulle vilja slippa jobba när de är lediga. Framförallt är det kravet på att man ska vara tillgänglig som är stressande, och det har ökat i och med att företag har ett alltmer kundorienterat fokus. Rapporten visar dessutom att trenden fortsätter från tidigare undersökningar. Det gränslösa arbetslivet är här för att stanna.
Läs även vårt tidigare blogginlägg med nästan samma namn: Alltid uppkopplad, aldrig avkopplad
Alltid uppkopplad, aldrig avkopplad
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, TCO, Ung i arbetslivet, Unionen, 29 november, 2011
Jobbar vi mer nu än vad vi brukar göra? Ibland känns det så. Ibland känns det som att den där smartphonen som jobbet gav mig mest ökar möjligheten för mig att jobba överalltifrån. Både från tunnelbanan på väg till jobbet, från soffan och från krogen.
Att ha flexibla arbetstider behöver inte vara något negativt utan anses snarare som något som faktiskt förenklar våra liv. Särskilt om man har barn eller en krävande fritidssyssla att pussla med. Men det är ju viktigt att vi inte blir FÖR flexibla. Om jag kan jobba varsomhelst ifrån, vad får mig då att inte göra det?
Svaret på den frågan borde vara tydliga riktlinjer från arbetsgivaren och en rimlig arbetsbelastning. Unionen har dock precis släppt en ny arbetsmiljörapport som visar att vi regelbundet jobbar över, och på nära fyra av tio arbetsplatser förekommer sjukskrivningar där arbetstiden är orsaken. TCOs utredare Samuel Engblom skrev häromdagen lite fyndigt på twitter att ”för många av TCO-förbundens medlemmar handlar ”rätt till heltid” om rätten att gå ner till heltid”. Vi jobbar helt enkelt för mycket.
Det här är en fråga som lyfts av många fackförbund just nu. Rubriken på vårt blogginlägg är snodd från STs kampanj med samma namn, och Unionen har dessutom tidigare kommit med rapporten ”Fria eller Förvirrade- En studie av tjänstemännens gränslösa arbetssituation”. Den rapporten handlar om hur den ökade och ökande tillgängligheten faktiskt också ökar vår arbetsbörda och vår stressnivå.
Jag behöver inte röra mig långt för att hitta exempel på detta. Hur många av mina vänner tog ut fyra veckors sammanhängande semester? Hur många påstod sig göra det men kollade ändå jobbmailen ibland?
Hanna Fahl, journalist på DN, gjorde ett experiment där hon var offline en hel vecka. Det är ganska spännande läsning som visar på det svåra med att tacka nej till att vara uppkopplad. Vi förväntas vara tillgängliga och det är svårt att sätta gränser. Kanske just för att på internet är vårt privatliv och arbetsliv så svårt åtskilda. Fahl intervjuade författaren och debattören Rasmus Fleischer som säger:
Det klingar bekant. Cecilia Fahlberg menar att det alltmer ökande kravet på effektivitet och tillgänglighet från arbetsgivarens sida leder till att stressen tilltar och att anställda mår sämre och sämre. I rapporten Fria Eller Förvirrade står det att ett ökat självbestämmande har gjort vår arbetssituationen mer gränslös, vilket på vissa sätt kan upplevas som positivt men som också kan vara mycket pressande.
Om vi dels luckrar upp de fysiska ramar som gäller kring arbete, men också de tidsmässiga ramarna, så börjar det blir väldigt svårt att veta när man jobbar och när man inte jobbar. För tjänstemän emd flexibla arbetstider är det tyvärr vanligare att man jobbar mer snarare än mindre. Det krävs att arbetsgivare tar ansvar i att leda och fördela arbetet och att se över att arbetsbelastningen är rimlig. Det är också viktigt att främja att det inte finns en ”jobba över”-kultur på arbetsplatsen. Särskilt för unga och nyanställda är det svårt att veta vad som gäller och när man får säga nej.
Foto i CV:t gynnar olika mycket
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Diskriminering, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, TCO, Unionen, 8 november, 2011
Om man ska ha foto i sitt CV eller inte är en ganska stor och omstridd fråga. Vi får frågan ofta när vi är ute på skolorna och CV-granskar, och vi brukar säga att det är upp till var och en men att bilden i så fall ska vara proffsig och enkel och se ut som dig själv. Gärna i svartvitt och gärna med ett leende.
Alla rekryterare har olika preferenser. Vissa tycker att det är trevligt med bild i CV:t, vissa tycker att det gör varken till eller från och vissa tycker att det är distraherande. Dessutom finns det en risk att du liknar någon som arbetsgivaren har ett dåligt förhållande till, och det kan påverka dina chanser negativt. Och vice versa.
– Någon har sagt att det bara är tio procent av Sveriges befolkning som bör ha sin bild på CV:t, men personligen gillar jag det, säger Sara Sterner, rekryteringsansvarig på Agentum, i nättidningen Shortcut.
Som sagt. Jag diskuterade det här med lite olika människor, och det visar sig att det kan vara intressant att fundera över konsekvensen av att fler väljer att sätta sina ansikten på ansökningar. En Israelisk studie har visat att det framförallt är snygga män som gynnas av foto i CV:t.
Enligt denna studie är det långt ifrån alla som gynnas av foton. Vissa kanske till och med missgynnas. Foto i CV:t kan stärka arbetsgivarens uppfattning om den sökandes kön, etnicitet och ålder, tre faktorer som arbetsgivaren inte får ta hänsyn till när den rekryterar. Det kan också anses vara raka motsatsen till anonymiserade ansökningar, som har ansetts vara en möjlighet för att motverka diskriminering i rekryteringsprocessen.
Och diskriminering i rekrytering existerar i allra högsta grad. Uppsatsen What’s in a name? från Stockholms Universitet (The Stockholm University Linnaeus Center for Integration Studies) undersöker hur samma ansökningar som skickas ut med olika namn behandlas olika. De ansökningar med svenska namn hade valts först i 13 av 15 undersökta fall. Vi frågar Shadé Jalali, likabehandlingsexpert på Unionen, vad hon tänker om möjligheten att motverka diskriminering i rekryteringen.
Det måste vara upp till den sökande att få välja om den vill ha med foto eller ej. Anonymiserade ansökningar kan vara en metod för att komma åt den medvetna och omedvetna diskrimineringen i anställningsprocessen. Rent ekonomiskt och logiskt borde arbetsgivare vilja anställa efter kompetens och erfarenhet. I en ansökningsprocess där man tar bort till exempel namn och kön kan det finnas större möjlighet till saklighet och risken för diskriminering kan minska.
Shadé Jalali rekommenderar TCOs handbok Rekrytera utan att diskriminera som riktar sig till arbetsgivare, där man kan läsa mer om hur man genom att göra en ordentlig behovsanalys och sedan skapa tydliga kravspecifikationer (det vill säga -vad behöver man för kompetens på företaget och vad ska vi då efterfråga i rekryteringen) kan minska den slentrianmässiga diskriminering som sker när vi låter våra fördomar och snabba omdömen spela för stor roll när vi väljer vem vi ska kalla på intervju.
Med detta sagt så kommer ju frågan om foto i CV:t i ett annat ljus. Det är helt enkelt inte alls säkert att det gynnar dig som sökande om du sätter ett foto i CV:t, utan det kan istället leda till att du blir bedömd på felaktiga grunder; på känsla och fördomar och förförståelse, istället för på dina kvalifikationer.
Det är i slutändan såklart upp till var och en att avgöra vad som känns bäst. Vill du ha hjälp med ditt CV kan du kontakta oss och få ditt CV granskat inom fem arbetsdagar. Titta även på filmen nedan så kan du få lite fler tips!
Synar bluffen
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, Unionen, 18 oktober, 2011
Känner du dig som en bluff på jobbet? Känner du att arbetsgivaren vilken sekund som helst kan vända sig om, titta dig stint i ögonen och säga ”Vänta nu, du kan ju ingenting. Ljög du på intervjun?”.
Lugn du är inte ensam. Det visar sig att ganska många känner sig osäkra på sin arbetsplats och är oroliga för att bli genomskådade. Dels handlar denna känsla om självförtroende, och det är ganska vanligt att man ibland känner att man inte har full koll på läget. Min 65-åriga mamma som har jobbat som socialsekreterare i 20 år känner sig fortfarande som en bluff ibland, och jag vet att hon är jättebra på sitt jobb.
Dels handlar det här om kompetens och kompetensutveckling. Unionen har precis tagit fram en rapport om kompetensutveckling som heter Mer utveckling för fler – en undersökning om kompetensutveckling i arbetslivet. Rapporten visar att många känner sig otrygga på sina jobb och på arbetsmarknaden i stort, och de känner att de inte har den kompetens som efterfrågas eller som de tror att andra i deras position har. Unionen menar att det idag ofta genomförs fel och för lite kompetensutveckling för att de som jobbar ska känna sig trygga på sitt jobb.
Om man känner sig otrygg i sin kompetens så minskar chansen att man vågar söka andra jobb och det kan hända att man bluffar om kunskaper som man känner att man borde ha, eller sitter uppe sent på nätterna efter arbetstid för att plugga in det. Unionen menar att det borde ligga i företagens intresse att öka kompetensutvecklingen, dels för att de anställda ska kunna utföra sitt jobb på bästa sätt på arbetsplatsen, men också för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och i det öka kunskapsspridningen i stort.
Om du känner igen dig i känslan av bluff så kan du göra Unionens Bluffbarometer! Klicka på bilden och testa dig själv.
Om facebook och jobbet
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Unionen, 5 oktober, 2011
Idag skrev Unionens tidning Kollega om hur några anställda på Goexcellent i Piteå blivit avskedade efter att ha skrivit saker på sin facebook. Det är ju inte första gången frågor väckt diskussion om vad man får och inte får säga på sociala medier om chefen eller arbetsplatsen.
Vi bloggade för ett halvår sedan om facebook i inlägget ”Mellan facebook och fikabordet” och sen dess har det dykt upp flera fall som har varit intressanta. Bland annat har en polis fått upprättelse i arbetsdomstolen efter att denne fått sparken för att den hade bloggat om sitt jobb ( i DN, Lag&Avtal). Det var första gången någon rent ut sparkats för att den skrivit om sitt jobb i sociala medier (de tidigare fall vi har tagit upp har handlat om bemanningsanställda och vikarier som inte fått komma tillbaka). När det gäller anställda inom statlig verksamhet så ska den grundlagsskyddade yttrandefriheten komma före den så kallade lojalitetsplikten som den anställda har gentemot arbetsgivaren – och i detta fallet ansåg alltså arbetsdomstolen att avskedandet var ogiltigt. På ett sätt har då praxis satts i hur man ska hantera sådana här fall inom den statliga verksamheten.
I Piteå företräder Unionen två av de tre som blivit uppsagda på grund av sina facebook-kommentarer. Kommentarerna hade ganska grovt språk och anmäldes av företaget först som olaga hot, men polisärendet har lagts ner. Det ska bli spännande att följa utvecklingen. Då det gäller ett privat företag värderas lojalitetsplikten mycket högt.
Är du ofast lilla vän?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Framtid, Karriär, TCO, Ung i arbetslivet, Unionen, Vision, 21 september, 2011
I förra veckan kom Vision ut med en rapport om ofasta jobb. Ofasta jobb är motsatsen till fast jobb, det vi i dagligt tal snackar om när vi syftar på en tillsvidareanställning. Ofasta jobb kan alltså vara exempelvis vikariat eller visstidsanställningar. Eller anställningar på bemanningsföretag.
Under de senaste 15 åren har ofasta anställningar ökat med nästan 70 procent. Enligt Visions undersökning är varannan som har ett ofast jobb akademiker. Dessutom har möjligheten att låta ofasta anställningar lösa av varandra ökat genom olika beslut från regeringen. TCO har riktat väldigt skarp kritik mot regeringen för detta och till och med anmält regeringen till EU-domstolen. TCO menar att det helt lagligt är väldigt enkelt idag för arbetsgivaren att stapla provanställning, vikariat, säsongsanställning och allmän visstidsanställning på varandra istället för att tillsvidareanställa. Enligt EU-lag ska inte visstidsanställningar missbrukas – finns ett konstant behov av arbetskraft ska detta behov i regel fyllas med tillsvidaretjänster.
Regeringen har nu anpassat sig lite efter kritiken och sagt att om arbetsgivaren missbrukar användandet av tidsbegränsade anställningar så ska den visstidsanställda kunna vända sig till domstol, som avgör om anställningen strider mot lagen om anställningsskydd.
Det knepiga med det här är såklart att man lägger det på individen. Hur många skulle orka med eller ha råd med en sådan process? Det kan dessutom vara ganska svårt att vara den som ska bevisa att arbetsgivaren har ett konstant behov av arbetskraft, hur bevisar man det?
Vad innebär det då att vara ofast? Visions rapport om ofasta jobb visar att de flesta som har ofasta jobb hellre skulle vilja ha ett fast jobb. Inte nog med stressen och otryggheten i att inte veta vad man ska jobba med om två månader, man har inte rätt till årlig löneökning och det kan vara svårt att få banklån på ett vikariat. Många väntar också med att bilda familj tills de har fått ett fast jobb.
Lagar och avtal som gäller i arbetslivet utgår dessutom ofta från fast jobb, vilket kan innebära sämre villkor för den som har ett ofast jobb. Har man en visstidsanställning så gäller ofta att det inte går att säga upp anställningen.
Vision vill förbättra villkoren för de med ofasta jobb såhär:
Ökad trygghet och bättre villkor för dig som har ofast jobb. I förhandlingar om nya kollektivavtal ställer vi krav på förbättringar. Ett exempel är att du som är visstidsanställd alltid ska kunna säga upp dig med en månads uppsägningstid, så att du inte är tvungen att vara kvar hela visstidsanställningen. Du ska få månadslön redan efter en månads anställning. Du ska kunna få föräldrapenningtillägg även om du varit anställd kortare tid än ett år. Och har du varit visstidsanställd mer än tolv månader ska du vara med i löneöversynen, alltså ha lönesamtal med din chef och diskutera vilken lön du ska ha.
Vi har tidigare skrivit om liknande frågor i dessa inlägg:
Unionen i framkant för visstidsanställda
Stoppa pressarna – unga vill ha trygghet!
Just nu har också Svenskt Näringsliv och Almega dragit igång en kampanj som går ut på att ge bemanningsanställda ett bättre namn. Kolla in kampanjen här: Vi kallar oss… Om kampanjen kan ge något mer än bara ett bra ord för bemanningsanställda vore ju kul. Vi hoppas på det och på att de lyfter frågan om bemanningsanställdas situation på allvar.
Drömmar om semester…
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Fackliga frågor, Semester, Student, Unionen, 11 augusti, 2011
Nej, vi är ju tillbaka från semestern nu! Men när jag pluggade på högskola så var det en av de grejer som jag längtade mest efter med att få ett fast jobb: betald semester. Fatta lyxen! Vara ledig OCH få pengar OCH få lite extra semesterersättning. Inga mer börja-jobba-direkt-efter-att-sista-tentan-är-inlämnad-somrar där den välbehövliga vila som kroppen skriker om efter ett år av hårt pluggande endast är den vila som man kanske kan få när man sitter en halvtimme på 07.15-bussen på väg till äldreboendet tre mil bort som var det enda ställe som det gick att få sommarjobb på. Är man utvilad när man kommer tillbaka till universitetet? Nä.
Betald semester. Bara en av de förmåner som en tillsvidareanställning med kollektivavtal kan ge, men en av de mest åtråvärda och lättbegripliga. Stänga av, koppla ur, släppa loss.
Men nya jobbiga ord gör intåg på den svenska arbetsmarknaden. Ord som ”semesterjobb”, ”smartphone-stress”, ”sjuknärvaro”. Jobb som i sig själva är en motsats (förutom kanske smartphone-stress). Vi jobbar mer och mer även på vår semester, eller på vår lediga tid, eller till och med när vi är sjuka. Åsa Johansson på Unionen skrev för några dagar sedan ett debattinlägg på ekonomisverige.se med titeln ”Semesterjobb växande problem”. I en undersökning som Unionen har gjort visas det att fyra av tio jobbar på sin semester. Fyra av tio skulle vilja slippa jobba på sin semester. Många väljer själva att jobba på sin semester för att undvika att arbetet läggs på hög och att det blir extra mycket när man kommer tillbaka, och ibland är det tydligt att arbetsgivaren vill att man ska finnas tillgänglig. Jag har själv sagt följande mening när jag gick på föräldraledighet ”Är det nåt är det bara att maila, jag har internet där vi ska vara, ingen fara”. Det kanske inte ter sig så allvarligt, men det kan skapa stress och en känsla av att det aldrig är okej att inte vara nåbar. Vi har enligt lag rätt till fyra veckors sammanhållen semester. Det är få av mina vänner som har möjlighet att faktiskt fullt ut ta ut så mycket på en gång.
Och så får man en smartphone av jobbet. Och så är jobbmailen ansluten till den. Och så sitter man där på stranden och det brummar till och nej, det var inte polarna som skrivit nåt på facebook utan det var ett mail från en kund på jobbet som vill ha svar NU. Klarar du att låta bli?
Unionen kommer att driva frågan om gräns mellan arbetsliv och privatliv i nästa avtalsrörelse. Vad tycker du är viktigt?
Alla gillar kompetensutveckling- men vems är ansvaret?
Skrivet av Tria i Arbetslivet, Framtid, Unionen, 7 juli, 2011
En ständigt återkommande fråga i arbetslivet, som Unionen glädjande nog valde att sätta särskilt fokus på under hela Almedalsveckan är den om kompetensutveckling. Sällan har det väl varit så lätt att få alla att hålla med om att någonting är viktigt som när man pratar kompetensutveckling, alla från arbetsgivare till fackförbund till anställda brukar vara snabba på att peka på vikten av detta. Men vad innebär kompetensutveckling egentligen, och vem ska betala för kalaset?
Ofta skiljer man på den mer kortsiktiga kompetensutveckling som man behöver för att fortsatt klara av sitt jobb å ena sidan, och mer långsiktig kompetensutveckling som gör att man är fortsatt attraktiv på arbetsmarknaden under hela yrkeslivet, men dom kanske inte ger direkt nytta till ens befintlig arbetsgivare, å andra sidan.
Den första är arbetsgivarens ansvar, och förhandlas ofta i dialog mellan facket och arbetsgivaren. Den andra däremot är lite svårare att peka ut ansvaret för, är det individen eller samhället som ska ordna det, och vad blir nuvarande arbetsgivares roll? En undersökning som Unionenen gjort visar att var tredje tjänsteman känner sig osäker på sin kompetens, och om den räcker för att vara attraktiv på arbetsmarknaden.
Unionen lade under veckan fram ett förslag som syftar till att bidra till debatten i den delen av kompetensutvecklingen och innebär konkret att en modell för kompetensutveckling med finansiering från stat, arbetsgivare och arbetstagare ska etableras. Det ska skattemässigt vara fördelaktigt för företag att reservera medel till framtida kompetensutveckling, dessa ska efter samråd mellan arbetsgivare och fack, användas i tider med lägre produktionsaktivitet. Det betyder också att alla ska ha möjlighet till individuellt anpassad kompetensutveckling. Mer om Unionens förslag, och den undersökning den baserar sig på kan du läsa här: Unionen om kompetensutveckling
Dt ska bli spännande att se om det går att komma vidare i denna fråga, som alltid är lika viktig, och lika svårlöst, av debatten och historien att bedöma.
-
Du bläddrar just nu i arkivet för kategorin Unionen.
