Jobbar vi mer nu än vad vi brukar göra? Ibland känns det så. Ibland känns det som att den där smartphonen som jobbet gav mig mest ökar möjligheten för mig att jobba överalltifrån. Både från tunnelbanan på väg till jobbet, från soffan och från krogen.

Att ha flexibla arbetstider behöver inte vara något negativt utan anses snarare som något som faktiskt förenklar våra  liv. Särskilt om man har barn eller en krävande fritidssyssla att pussla med. Men det är ju viktigt att vi inte blir FÖR flexibla. Om jag kan jobba varsomhelst ifrån, vad får mig då att inte göra det?

Svaret på den frågan borde vara tydliga riktlinjer från arbetsgivaren och en rimlig arbetsbelastning. Unionen har dock precis släppt en ny arbetsmiljörapport som visar att vi regelbundet jobbar över, och på nära fyra av tio arbetsplatser förekommer sjukskrivningar där arbetstiden är orsaken. TCOs utredare Samuel Engblom skrev häromdagen lite fyndigt på twitter att ”för många av TCO-förbundens medlemmar handlar ”rätt till heltid” om rätten att gå ner till heltid”. Vi jobbar helt enkelt för mycket.

Det här är en fråga som lyfts av många fackförbund just nu. Rubriken på vårt blogginlägg är snodd från STs kampanj med samma namn, och Unionen har dessutom tidigare kommit med rapporten ”Fria eller Förvirrade- En studie av tjänstemännens gränslösa arbetssituation”. Den rapporten handlar om hur den ökade och ökande tillgängligheten faktiskt också ökar vår arbetsbörda och vår stressnivå.

Jag behöver inte röra mig långt för att hitta exempel på detta. Hur många av mina vänner tog ut fyra veckors sammanhängande semester? Hur många påstod sig göra det men kollade ändå jobbmailen ibland?  

Hanna Fahl, journalist på DN, gjorde ett experiment där hon var offline en hel vecka. Det är ganska spännande läsning som visar på det svåra med att tacka nej till att vara uppkopplad. Vi förväntas vara tillgängliga och det är svårt att sätta gränser. Kanske just för att på internet är vårt privatliv och arbetsliv så svårt åtskilda. Fahl intervjuade författaren och debattören Rasmus Fleischer som säger:

Vi ska inte bara leta efter orsaken i oss själva och våra individuella svagheter. Det handlar om ett ekonomiskt system där vi förväntas arbeta mer. En virtuell arbetslinje, med en massa aktörer som har mycket att vinna på att rationalisera bort uppgifter anställda borde göra, och lägga dem på oavlönad arbetstid – vår fritid.

Det klingar bekant. Cecilia Fahlberg menar att det alltmer ökande kravet på effektivitet och tillgänglighet från arbetsgivarens sida leder till att stressen tilltar och att anställda mår sämre och sämre. I rapporten Fria Eller Förvirrade står det att ett ökat självbestämmande har gjort vår arbetssituationen mer gränslös, vilket på vissa sätt kan upplevas som positivt men som också kan vara mycket pressande.

Om vi dels luckrar upp de fysiska ramar som gäller kring arbete, men också de tidsmässiga ramarna, så börjar det blir väldigt svårt att veta när man jobbar och när man inte jobbar. För tjänstemän emd flexibla arbetstider är det tyvärr vanligare att man jobbar mer snarare än mindre. Det krävs att arbetsgivare tar ansvar i att leda och fördela arbetet och att se över att arbetsbelastningen är rimlig. Det är också viktigt att främja att det inte finns en ”jobba över”-kultur på arbetsplatsen. Särskilt för unga och nyanställda är det svårt att veta vad som gäller och när man får säga nej.